| En orkester fyller 20 år. För 20 år sedan var det ett gäng killar som inte var nöjda. Inte nog med det, de hade svår klåda också. De ville inte längre nöja sig med att höra härlig jazz på skiva och det kliade i deras fingrar att själva göra musiken. De hade instrument och förhoppningar. Anders Söderling, jazztrumslagare och kulturchef på Frölunda Kulturhus, kunde kanske hjälpa dem. Deras förhandlingar resulterade i något som blev embryot till ett storband, som fick öva på kulturhuset i början, men vars repetitioner senare flyttade till Önneredsskolan och nu äger rum på Påvelundsskolan. Namnet Frölunda Storband var på något sätt självklart och har manifesterats med otaliga konserter på kulturhuset under åren. Mia Samuelsson, för några år sedan känd för svenska folket som trumpetare i Kurt Olssons damorkester, var den som 1987 inledde ett mångårigt förhållande med denna herrorkester. I skolan var Mia vår fröken och kunde lotsa orkestern genom först musikens lågstadium och sedan genom dess mellanstadium och vidare. Tyvärr tog alltför många arbetsuppgifter för göteborgskulturen så mycket av Mias tid att hon för tre år sedan måste lämna oss åt vårt öde, men förstesaxofonisten i den remarkabla Janne Erssons orkester, Mikael Högdahl, vågade satsa på oss, och med honom är vi nu helt klart på ett musikaliskt högstadium. Åren har gått och många av amatörmusikerna har lämnat bandet och andra har kommit till. Bandet har dock sedan länge funnit en stabil form med fasta medlemmar i alla sektioner. Det finns en kärna som varit med ända från starten, men flera andra har ägnat många år av sitt liv åt Frölunda Storband. Otaliga är de helger som familjer lämnats att klara sig själva halva lördagen, medan familjefäderna suttit i storbandsrepetition. Att de flesta äktenskap ändå har hållit kanske beror på att männen kommit hem helt harmoniska med ett lyckligt leende på läpparna och harmonierna malande i huvudet. Medan bandet har fyllt 20 år en gång, har medlemmarna hunnit göra det två eller tre gånger. Vi är nu inte längre förhoppningsfulla killar utan män med erfarenheter. Av jazz och av livet. Vi har villigt ställt upp för alla som velat höra oss. Det kan ha gällt ordensbal, disputationsfest eller högtidligheter av olika slag. Ett livs levande storband förgyller det mesta. Våra förgyllda instrument blänker i kapp med ordnarna. I mindre högtidliga sammanhang har vi spelat på Göteborgsvarv och under det Glada Göteborg. Vi har svängt för buggare på Liseberg och för flanörer vid Brunnsparken. Vi har turnerat mellan Tanumstrand i Bohuslän till Aabenraa vid Danmarks gräns mot Tyskland. Mot väster har vi per båt korsat den svenska territorialgränsen i riktning mot Danmark. Allt detta under ihärdigt musicerande. Vårt ostligaste mål var nog när vi spelade på en loge ute i småländska ödemarken och även hade en skock får bland publiken. Men kunde Charlie Parker spela för kor på en känd sverigeturne´så visst kan väl vi spela för får. Allt sammantaget så är det ganska god chans att göteborgaren i gemen har råkat höra oss vid ett eller annat tillfälle. Vi är glada att snart kunna erbjuda ytterligare ett tillfälle. En period på tjugo år efter de ursprungliga medlemmarnas första trevande försök att spela tillsammans hade gått redan förra året, och därför hade bandet då en jubileumskonsert. I år är det dock 20 år sedan orkestern organiserades i fastare form och blev en ekonomisk förening. Innan dess var vi bara en förening av oekonomiska idealister. Därför väntar nu vårt riktiga jubileum, som vi tänker fira i stor stil söndagen den första april med nyinrepeterad musik och fina gästartister. Vi ska framträda med Svante Thuresson, en fin sångare som inte kräver någon närmare presentation, sångerskan Karin Klingenstierna, som sjungit med oss av och till i många år, samt vår nye sångare Arne Roos, en Sinatra från Göteborgs skärgård. Bandet har också alldeles egna solister som utvecklats under åren. Dem ska ni naturligtvis också få höra, vänta bara! För en gångs skull överger vi Frölunda Kulturhus och spelar på Kronhuset, en fantastisk lokal som vanligen är hemvist för blåsorkestern Göteborgsmusiken. Kronhuset är en av Göteborgs äldsta och vackraste byggnader och dess väggar är redan vana att vibrera av skön musik. Vi har alla haft våra civila karriärer utanför musiken, så några professionella musiker är vi inte. Amatör är bokstavligen den, som älskar något. Musik framställs ofta av kärlek, ibland till en person. Kommersiell musik avspeglar mest kärlek till pengar, men vår musik, liksom all musik, som är seriös i något avseende, görs av kärlek till musiken själv och till jazzen. Ni kommer därför att få höra musik som görs med hjärtat, men för att vara helt sanningsenlig, så blandar vi in lite lungor och fingrar också. Leif Dernevik |